Tro

Jag vet, jag vet... Det var ett förjäkla tag sedan sist! Men mitt liv har bytt riktning och jag har helt enkelt valt vägar jag inte riktigt var beredd på. Men nu har jag hittat tillbaka till mig själv och står med båda fötterna på jorden. Och jag mår bra, vilket är huvudsaken.

Men val, det är vad jag helt enkelt gjort. Jag valde att göra mitt bästa av årkurs tre vilket följde till väldigt bra betyg och ett stipendie, och hur underbart är inte det? Jag har en ljus framtid och det har jag på grund av att jag gjorde så gott jag kunde, inte pressade mig till något eller satte för höga krav, utan jag gjorde vad jag kunde och orkade och jag ska vara stolt över mig själv. Det har krävts slit, men det var mödan värd.
Jag valde även att bli singel, eller vi valde. Ett val som har varit fruktansvärt svårt men som visats sig vara det bästa, nog talat om det.
Sedan gjorde jag en tatuering i tisdags. Lilla jag, gick emot normen och la fram min fot under nålen vilket resulterade till en betydelsefull och vacker tatuering.
Jag har varit osäker, och funderat på laserbehandling för jag kände att vafan har jag gjort. Varför gjorde jag detta? Varför gjorde jag tatueringen så stor? Är jag nöjd? Kommer jag vara nöjd när jag blir äldre?
Men det enda jag ska vara är nöjd och stolt. Tingeling, det är jag och det är min familj. Jag är tingeling i min familj och det är en ära att bära denna skapelse. Jag är fruktansvärt nöjd, jag skulle aldrig vilja ta bort denna. Men, det som gjorde mig osäker var vad alla andra skulle tycka/tycker och att jag gick emot mig själv, jag var för en gångs skull lite impulsiv. Jag är och ska inte vara någonting annat än nöjd!
Jag är nöjd med mig själv, jag är mer än nöjd!

Sedan har jag ju som sagt tagit studenten och gått på två baler, och vad säger man om det? Frihet kanske? Det visar även vilka ens riktiga vänner är, vilka som vill träffa en och vilka man kommer ha resten av sitt liv. Vissa valde en väg utan mig och likaså jag. Det är svårt att förstå att många av dessa människor kommer jag aldrig att se igen, och det gör ont att livet inte längre är lika välplanerat. Jag har en framtid utan planer, eller visst har jag planer med mitt liv men min framtid präglas inte längre av ett vetande om vad som kommer att hända.
Det enda jag vet är att jag har ett sommarjobb, jag är fri, jag är singel, jag har få men oförklarligt betydelsefulla vänner, jag har en familj som jag gör allt för, jag har en framtidsplan den är inte spikad men jag har mina mål och planer, men framför allt har jag mig själv. Jag är och måste även bli tryggare i mig själv, jag måste påminna mig själv att leva MITT liv och inte någon ANNANS. Var mig själv, och ta vara på dagen. Lev i nuet och inte bry mig om vad alla andra tycker, utan det är mitt liv och mina val. De som älskar mig står ändå alltid bakom mina beslut, för jag är riktigt duktig på att tro på vad alla andra säger och följa deras val. Jag har svårt att tro på mig själv, vilket faktiskt är det viktigaste här i världen.

Tro, tro på dig själv Mathilda.

Kommentarer
Postat av: Julia

Jag är så stolt över dig!!!!!<3<3

2012-06-18 @ 21:32:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0