Mathilda

Det är först nu jag förstår att jag egentligen slutat nian och kanske aldrig mer kommer få träffa vissa. Seriöst, sitter nästan och fäller en tår för detta. Fick se bilder från Berlin, och fyfan vilken resa det var. Helt underbar och alla var glada och alla fick en bra kontakt. Och, dom som man knappt pratade med eller umgicks med fick man också en bra kontakt med. Jag kommer aldrig glömma dessa år, fastän det varit otroligt många motgångar och förändringar är det ändå minnen jag aldrig glömmer. Men gymnasiet ska bli skönt att börja på, änu en förändring. Men som tur är kommer Erica börja med mig, och det kommer bli en riktig trygghet. Men alla andra som man inte kommer få träffa varje dag i skolan som förr, det kommer vara tråkigt. Visst har man varit irriterad på vissa och velat ge dom en smäll på käften, eller reagerat vid ord och händelser. Men hur mycket man än hatar en person, saknar man den också när man väl lämnar den. Inte för jag hatar någon, men dom som inte står lika högt upp på listan som bästa kommer faktiskt lämna ett tomt rum.
Men jag ska inte sitta här och skriva hur ledsen jag är, fastän att jag är det vill jag ändå glädja mig av nuet.
Och jag ska faktiskt träffa flera av alla under lovet, men dom som man gått i samma klass och förskola som i nio år kommer man antagligen inte alltid träffa. Men får ta vara på de stunder då man stöter på personen, för jag ska vara lycklig!

Men nu ska jag duscha och ta på mig andra kläder och dra mig ner till slussarna för att vara social med Erica som jobbar. Sedan efter hennes jobb blir det PS3 spelande här hela kvällen, inte illa av två brudar va? Jaja, skriver antingen senare eller imorgon. PUSS!

Sophia, jag saknar dig! Vi ska träffas inom kort, eller hur?