Jag mår bra, jag är lycklig. Det är så skönt att kunna skriva dessa ord, det betyder att det verkligen är sant annars hade jag tryckt på delete knappen och ändrat ordvalet.
Det har varit jobb hela veckan men det har det varit värt för jag får pengar och får avsluta denna vecka på ett underbart sätt. Smögen med mina två bästa vänner, hur bra kan det egentligen bli? Nästan så jag själv inte tror på det, tror på att det är med dessa jag kommer få en SJUKT bra midsommar med, och ja, en underbar tid :) Det ska bli grymt kul och även skönt att släppa varddagen för en stund och bara ha roligt, slappna av och vara borta från jobbet ett tag :)

Nu måste jag packa igen... Har så otroligt mycket grejer att packa eftersom jag INTE kan bestämma mig :( Så får bli typ två blusar, två klänningar, tre linnen, ett blus/linne, två skjorts, två byxor, två tjocktröjor, kavaj och någon cardigan... Ja, jag har packar för att vara borta i två veckor men egentligen bara ska vara borta två dagar......

WIHO! Midsommar kommer spenderas i Smögen! Äntligen fick vi ett boende så nu är allt spikat, känns skönt! Lönen kom även idag, och hur härligt är inte det? Otroligt skönt må jag säga :)

Jag vet, jag vet... Det var ett förjäkla tag sedan sist! Men mitt liv har bytt riktning och jag har helt enkelt valt vägar jag inte riktigt var beredd på. Men nu har jag hittat tillbaka till mig själv och står med båda fötterna på jorden. Och jag mår bra, vilket är huvudsaken.

Men val, det är vad jag helt enkelt gjort. Jag valde att göra mitt bästa av årkurs tre vilket följde till väldigt bra betyg och ett stipendie, och hur underbart är inte det? Jag har en ljus framtid och det har jag på grund av att jag gjorde så gott jag kunde, inte pressade mig till något eller satte för höga krav, utan jag gjorde vad jag kunde och orkade och jag ska vara stolt över mig själv. Det har krävts slit, men det var mödan värd.
Jag valde även att bli singel, eller vi valde. Ett val som har varit fruktansvärt svårt men som visats sig vara det bästa, nog talat om det.
Sedan gjorde jag en tatuering i tisdags. Lilla jag, gick emot normen och la fram min fot under nålen vilket resulterade till en betydelsefull och vacker tatuering.
Jag har varit osäker, och funderat på laserbehandling för jag kände att vafan har jag gjort. Varför gjorde jag detta? Varför gjorde jag tatueringen så stor? Är jag nöjd? Kommer jag vara nöjd när jag blir äldre?
Men det enda jag ska vara är nöjd och stolt. Tingeling, det är jag och det är min familj. Jag är tingeling i min familj och det är en ära att bära denna skapelse. Jag är fruktansvärt nöjd, jag skulle aldrig vilja ta bort denna. Men, det som gjorde mig osäker var vad alla andra skulle tycka/tycker och att jag gick emot mig själv, jag var för en gångs skull lite impulsiv. Jag är och ska inte vara någonting annat än nöjd!
Jag är nöjd med mig själv, jag är mer än nöjd!

Sedan har jag ju som sagt tagit studenten och gått på två baler, och vad säger man om det? Frihet kanske? Det visar även vilka ens riktiga vänner är, vilka som vill träffa en och vilka man kommer ha resten av sitt liv. Vissa valde en väg utan mig och likaså jag. Det är svårt att förstå att många av dessa människor kommer jag aldrig att se igen, och det gör ont att livet inte längre är lika välplanerat. Jag har en framtid utan planer, eller visst har jag planer med mitt liv men min framtid präglas inte längre av ett vetande om vad som kommer att hända.
Det enda jag vet är att jag har ett sommarjobb, jag är fri, jag är singel, jag har få men oförklarligt betydelsefulla vänner, jag har en familj som jag gör allt för, jag har en framtidsplan den är inte spikad men jag har mina mål och planer, men framför allt har jag mig själv. Jag är och måste även bli tryggare i mig själv, jag måste påminna mig själv att leva MITT liv och inte någon ANNANS. Var mig själv, och ta vara på dagen. Lev i nuet och inte bry mig om vad alla andra tycker, utan det är mitt liv och mina val. De som älskar mig står ändå alltid bakom mina beslut, för jag är riktigt duktig på att tro på vad alla andra säger och följa deras val. Jag har svårt att tro på mig själv, vilket faktiskt är det viktigaste här i världen.

Tro, tro på dig själv Mathilda.

Igår var det bal som gällde. Gud vad alla var fina! Och äntligen kan jag släppa all planering osv, för det har varit ett mastigt jobb, men helt klart värt det! Så tack alla som gjorde dagen/kvällen så otroligt bra, och tack Jenny(min frisör) för den fantastiska sminkningen och uppsättningen, jag kände mig verkligen som en prinsessa!

Uppdatering kommer vara usel nu några dagar, då jag för det första lämnat tillbaka macen till skolan vilket bidrar till ingen dator. Eller jag har ju vår hemma, men ändå! Sedan är det mycket att stå i, så har inte mycket tid över. Men när en dator är införskaffad(väntar efter studenten, vem vet någon kanske är riktigt snäll hihi) och allt detta underbara är över har jag mycket att visa och berätta för er så då lär ni få mycket läsning :)

Ja, vad kan jag mer säga? Jag stukade foten i dagen till ära... Jag sprang uppför källartrappan och duuuuuunnnssss, så ramlade jag och foten gick åt h.....e! Men men, vad ska man göra? Det är ändå så typiskt mig så det gör inget :)

Måste även säga att min familj är den bäst, så fruktansvärt underbar och betyder så otroligt för mig. Utan er, ingen mig. Jag älskar er alla, och min kärlek till er går inte att beskriva. Tack för att ni finns!

Fast värken i hjärtat, och gråten i halsen tar ändå över lyckan. Det är jobbigt...Fruktansvärt jobbigt...

Just nu vill jag hoppa i min säng, springa tusen varv runt mitt hus, jag vill skrika av lycka. Även om hjärtat gör fruktansvärt ont, så är jag så jävla glad just nu. Mina betyg, jag är helt ja... Jag är överväldigad, trodde aldrig jag skulle få såhär bra betyg!

Godnattis!

Varje andetag gör ont, varje hjärtslag skadar mig.
Att se klockan ticka gör det ännu svårare, att se varje sekund, att se varje minut, att se varje timma, att se varje dag försvinna. Det är det jobbigaste, tiden. Tiden utan dig

Jag orkar inte, varje liten kroppsdel gör så himla ont.