Hannes och Frans

Dom två som jag saknar mest just nu, min bror som befinner sig i Chicago och min brorson som jag inte träffat på hela veckan. Visst en vecka är inte mycket men för den lilla gossen så är det mycket, hans skratt gör mig lycklig. Och min bror, som just nu befinner sig i Chicago sen 16 augusti som dessutom blivit sjuk nu också(dock blivit bättre idag), och han träffar jag inte förrän i december igen. Men men, tiden går fort och huvudsaken är att han är med i jul. Men, fy för saknad. Det är nog den värsta känslan som finns, på något sätt en osäkerkänsla men ändå en glädjande känsla. Man är osäker på saker och ting men också glad för man inser hur mycket man älskar den personen.
Slut med filosofin och poetskapen, time for tea!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0