Mathilda

Då var man tillbaka, dock lite mer sorgsen. Då idag min ena älskade bror satte sig på flyget till Chicago där han kommer tillägna de närmsta fyra månaderna, alltså en termin och gå på collage samt spela fotboll. Men saknaden är redan stor, och den lär väl inte bli mindre. Nu är han i vilket fall framme och det är väl en säkerhet för oss alla, men ändå. Min "lilla" bror, åker själv till USA, ett främmande land med främmande människor. Men han klarar det, och gör han det, så gör jag det! Som tur är kommer han hem mellan terminerna så i december får jag träffa honom igen, innan han åker tillbaka och kommer hem till sommaren. I och för sig är det väl som om han skulle plugga i Luleå eller något, men det är faktiskt på andra sidan jordklotet och ja, inget man kan göra. Men, slut på tårar för tillfället och istället glädjas till att han faktiskt är där och gör en otrolig upplevelse.

Nu är det dags för lite mat, och sen vet jag inte. Men nu blir nog uppdateringen bättre eftersom jag innan velat umgås med Hannes osv, så förbättring på ingång.

Hugs&Kisses!