Inget klag
Flera personer här i världen, här i Sverige, här i Trollhättan. De klagar på sitt liv, att dom inte mår bra för att dom inte t.ex kan vara hemma en vecka då det är en festival, eller att dom inte får sin favoritmat en dag, att dom inte kan sova, att det regnar. Ni förstår haken? Flera klagar med andra ord över sitt liv, och jag menar också att jag faktiskt står på den listan. Men tänk egentligen de barn som är glada om det regnar så de slipper torka ut, slipper jobba eller att dom är glada om dom ens får en brödbit eller tak över huvudet vid midnatt. Det är hemskt hur bortskämda vi andra har blivit. Själv kan jag vara sur för att jag bara fick en tröja istället för två eller fick laga maten själv. Det är exempel, men också verklighet. Så egentligen har jag ett förjävla bra liv, och flera andra också. Jag vill inte vara någon som Paris Hilton, då han man inte ens något liv. Dom har gått över gränsen på vettighet och verklighet. Fast jag kan fof inte sluta klaga på saker och ting men hoppas att förändringar sker här i världen någon gång iaf.
När jag skriver sånt här så blir jag på något sett deppig, antagligen pga att jag fattar hur vissa lever och hur lycklig jag egentligen ska vara. Fast det är dock inte min dag idag, har ont överallt och mår bara allmänt dåligt. Men nu ska vi inte klaga, inte sant? Glädj er till att ni har livet i behåll, och ta ut dagarna så bra ni kan.
Förresten ska jag beställa klipptid imorgon. Vet inte vad jag har gett mej in på, säg till om jag gör fel beslut! Men som sagt, man lever bara en gång. Men nu ska jag gå och knarka lite alvedon, för min huvudvärk och ryggvärk + mycket mer tar över mitt liv. Men inget klag! PUSS
